Alla har vi väl någon gång varit i den situationen där vi utsatt oss själva för alldeles för mycket smärta helt i onödan.
Jag har tre sådana tillfällen.
Nu så här i efterhand kan jag väl erkänna att idioti är den största ingrediensen vid alla tre tillfällena.
Första gången var jag 20 år och drabbades av ett magsår. Det i sej var väl ganska olustigt men jag fick snabbt koll på det och kan hantera det än idag.
MEN får man ett magsår så måste man genomgå en gastroskopi-
Det är när en svart slang, tjock som ett lillfinger med en kamera i slutet ska sväljas ner genom strupen ända ner i magsäcken.
Jag klöktes bara jag läste informationsbladet.
Där stod det oxå att man skulle vara fastande samt att man får bedövning i svalget för att det inte ska göra ont samt att lugna klökreflexen.
Sen får man inte äta på två timmar EFTER ingreppet. Jag ska göra ingreppet i Landskrona.
Där finns det ett McDonalds. Ni som känner mej vet att jag är OERHÖRT svag för McDonalds och jag säger till mamma som kör mej att vi måste äta där efteråt. Mamma påpekar att jag inte får äta efter ingreppet pga bedövningen i svalget.
Och visst..Jag kan ju fatta att det inte är så bra att dra en BigMac direkt efter när tungan ligger som en dö sill i käften och riskerar att följa med ner i magen alternativt bli strimmlad av mina tänder till ett färsliknande tillstånd.
Det finns bara ett alternativ här!!
Ja, säger mamma, vi tar med maten hem!
Nej, jag SKA ha McDonalds efter ingreppet. Jag får skita i bedövningen.
Sagt & gjort. Sköterskan förbereder mej för ingreppet och när hon ska lägga bedövningen tackar jag vänligt men bestämt nej! Förklarar att hamburgaren om en stund är viktigare än lite bedövning..ja menar.. va kan hända??
Oj, det var modigt säger sköterskan... Där borde jag väl ha anat oråd..
Sen ser jag den tjocka tv-sladden och klöks igen. Den är nog en meter lång men inte riktigt hela ska sväljas ner säger hon.
Jag läggs på sidan och får en öppen bettskena i käften för att inte kunna bita i slangen sen trycks den ner i halsen på mej. Svälj och försök hålla dej lugn säger idioten!!
Det gör vidrigt ont när den passerar svalg och hals. Väl nere en bit i strupen vill jag bara dra upp hela skiten i vild panik men jag blir tillsagd att svälja och svälja..
Jag får inte luft, jag klöks, svetten rinner av mej, ögonen rinner, näsan rinner. det rinner galla ur käften på mej. Jag skakar i hela kroppen i panik över vad som befinner sej i min strupe.
Andas genom näsan säger galningen som penetrerar mej i halsen med en fucking trädgårdsslang. Näsan rinner och är täppt och jag vill mest strypa henne med slangen.
DÅ känner jag hur den rör sej nere i min mage och jag kräks...med öppen mun ...och en slang i halsen..
Ja så här ligger jag en bra stund tills sköterskan tittat runt vad hon ska och drar ut slangen. Jag känner den hela vägen upp genom mage, strupe och till sist min söndertrasade hals. Det känns som om den tar alla tarmarna med sej upp.
Jag hade blodsmak i munnen och såg ut som om jag haft maginfluensa i tre veckor.
Ja då var vi färdiga sa sköterskan. Bra sa jag - Kom mamma, vi ska till McDonalds.
Jag sätter mej på McDonalds och med viss smärta i halsen äter jag den godaste BigMac:en någonsin.. SO WORTH IT!!
Andra gången var det alkohol inblandat. Alkohol & idioti är en förbannat dum kombination.
Mina kära chefer med respektive, Martin och jag var och bowlade. Vid ett tillfälle under kvällen fick jag för mej att jag skulle sabba Pontus slag. Så precis när han slänger iväg klotet tänker jag att jag sparkar bort det. Inga frågor på den tanken tack!!
Så när han slungar iväg klotet sparkar jag således på det. Ett bowlingklot flyttar sej inte..Ett bowlingklot väger mer än en fotboll...Ett bowlingklot krossar allt i sin väg..Inkl min ankel.
Jag nästan hör hur det krasar sönder i foten och jag kan inte stö på den.. Jag skrattar dock hysteriskt.. Pontus undrar va fan jag håller på med men skrattar hysteriskt han med . Det gör alla som var med.
Jag somnar gott men vaknar på lördagmorgonen av en stor, bowlingklotsliknande, blågrön fot.
Jag kan inte köra men inser att jag måste nog till en läkare.
En av deltagarna som var med under kvällen jobbade på ett djursjukhus och hade precis gått på sitt helgpass och bad mej komma dit för en röntgen. Hoppas detta e preskiberat nu...
Pappa fick köra mej. Jag vägdes in som en stor St Bernard och röntgades under lite märkliga former. Men inget brutet så jag fick ett godiskex, en klapp på huvudet och kördes hem.
Så var det då dax igen häromdagen.
Jag hade bestämt mej för att sätta in en p-stav. Det är alltså ett preventivmedel i form av en stav, ungefär som en tändsticka, som förs in under huden i underarmen.
Alla som någon gång blivit knipt eller klämd i huden på underarmen vet att det finns få ställen på kroppen som är så extremt smärtsamma som just där.
Jag läste inte förberedelserna så noga heller...inte alls faktiskt.
När jag kommer dit frågar hon om jag haft embla plåstret på i 2 timmar för att bedöva området?
FUCK!! Varför läste jag inte bara instruktionerna...börjar inse att om jag svarar fel nu så måste jag antingen åka hem igen eller sätta mej i väntrummet i 2 timmer med ett jävla plåster.
Japp, svarar jag.. Det har jag!! ( Hur ont kan den lille staven göra lixom?)
Hon tittar på armen och påpekar att det brukar bli rött på området där plåstret suttit.
Konstigt säger jag, men det har varit på.
Jaja, då så säger sköterskan och lägger mej på britsen och tar fram skalpellen. Jag tittar på den och börjar småsvettas. -Då kör vi säger hon glatt och jag vet inte om jag ska nämna att jag inte har någon bedövning men håller käften.
Skalpellen skär upp ett snitt i min hud och jag kan lätt hantera den smärtan. Det känns som ett snabbt knivhugg men går fort över. HA tänker jag, Det var ju inte så farligt.
Bedövning..Tsssss
Sen ska då den här tändsticksstora staven tryckas in i detta blödande snitt och pressas en halv dm in under huden. MOTHER FUCKING SON OF A BITCH!!**PIIIIP***
Det gör så fruktansvärt ont men jag kan ju inte visa det. Medan staven trycks in genom vävnader och kött och lämnar ett sårigt, trasigt, blödande sår efter sej känner jag att jag vill lämna detta jordeliv. Jag är klar!! Jag vill inte mer. Väntar på att blixten ska slå ner i mej, en extrem jordbävning eller att ryssen anfaller. Vad som helst funkar bara vansinnet slutar.
Sen är det över..
Jag tackar glatt för hjälpen och stapplar ut i hissen något omtumlad..
Ser mej i spegeln. Jag är likblek och mår illa.( en BigMac hade suttit nu)
Står med ryggen mot hissdörren och ringer Brian för att hämta honom på skolan. Berättar för honom hur ända in i helvetets alla rövhåls **PIP**ont det gjorde. Vänder mej om och då har tydligen ett par med en liten flicka oxå kommit in i hissen.. Kan man skylla på smärtkoma??
Ångrar mina ordval och tar mej snabbt ur hissen.
Väl hemma googlar jag lite om ingreppet och läser då att embla-plåstret inte alltid är tillräckligt och att man då ger en lokalbedövningsspruta för att bedöva..Hrm...
Vilka mesar..🙈🙋💪
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar