torsdag 19 oktober 2017

No pain No gain!

Alla har vi väl någon gång varit i den situationen där vi utsatt oss själva för alldeles för mycket smärta helt i onödan. 
Jag har tre sådana tillfällen.
Nu så här i efterhand kan jag väl erkänna att idioti är den största ingrediensen vid alla tre tillfällena.
Första gången var jag 20 år och drabbades av ett magsår. Det i sej var väl ganska olustigt men jag fick snabbt koll på det och kan hantera det än idag.
MEN får man ett magsår så måste man genomgå en gastroskopi-
Det är när en svart slang, tjock som ett lillfinger med en kamera i slutet ska sväljas ner genom strupen ända ner i magsäcken.
Jag klöktes bara jag läste informationsbladet.
Där stod det oxå att man skulle vara fastande samt att man får bedövning i svalget för att det inte ska göra ont samt att lugna klökreflexen.
Sen får man inte äta på två timmar EFTER ingreppet. Jag ska göra ingreppet i Landskrona.
Där finns det ett McDonalds. Ni som känner mej vet att jag är OERHÖRT svag för McDonalds och jag säger till mamma som kör mej att vi måste äta där efteråt. Mamma påpekar att jag inte får äta efter ingreppet pga bedövningen i svalget.
Och visst..Jag kan ju fatta att det inte är så bra att dra en BigMac direkt efter när tungan ligger som en dö sill i käften och riskerar att följa med ner i magen alternativt bli strimmlad av mina tänder till ett färsliknande tillstånd.
Det finns bara ett alternativ här!!
Ja, säger mamma, vi tar med maten hem!
Nej, jag SKA ha McDonalds efter ingreppet. Jag får skita i bedövningen.
Sagt & gjort. Sköterskan förbereder mej för ingreppet och när hon ska lägga bedövningen tackar jag vänligt men bestämt nej! Förklarar att hamburgaren om en stund är viktigare än lite bedövning..ja menar.. va kan hända??
Oj, det var modigt säger sköterskan... Där borde jag väl ha anat oråd..
Sen ser jag den tjocka tv-sladden och klöks igen. Den är nog en meter lång men inte riktigt hela ska sväljas ner säger hon.
Jag läggs på sidan och får en öppen bettskena i käften för att inte kunna bita i slangen sen trycks den ner i halsen på mej. Svälj och försök hålla dej lugn säger idioten!!
Det gör vidrigt ont när den passerar svalg och hals. Väl nere en bit i strupen vill jag bara dra upp hela skiten i vild panik men jag blir tillsagd att svälja och svälja..
Jag får inte luft, jag klöks, svetten rinner av mej, ögonen rinner, näsan rinner. det rinner galla ur käften på mej. Jag skakar i hela kroppen i panik över vad som befinner sej i min strupe. 
Andas genom näsan säger galningen som penetrerar mej i halsen med en fucking trädgårdsslang. Näsan rinner och är täppt och jag vill mest strypa henne med slangen.
DÅ känner jag  hur den rör sej nere i min mage och jag kräks...med öppen mun ...och en slang i halsen..
Ja så här ligger jag en bra stund tills sköterskan tittat runt vad hon ska och drar ut slangen. Jag känner den hela vägen upp genom mage, strupe och till sist min söndertrasade hals. Det känns som om den tar alla tarmarna med sej upp. 
Jag hade blodsmak i munnen och såg ut som om jag haft maginfluensa i tre veckor.
Ja då var vi färdiga sa sköterskan.  Bra sa jag - Kom mamma, vi ska till McDonalds.
Jag sätter mej på McDonalds och med viss smärta i halsen äter jag den godaste BigMac:en någonsin.. SO WORTH IT!!
Andra gången var det alkohol inblandat. Alkohol & idioti är en förbannat dum kombination.
Mina kära chefer med respektive, Martin och jag var och bowlade. Vid ett tillfälle under kvällen fick jag för mej att jag skulle sabba Pontus slag. Så precis när han slänger iväg klotet tänker jag att jag sparkar bort det. Inga frågor på den tanken tack!!
Så när han slungar iväg klotet sparkar jag således på det. Ett bowlingklot flyttar sej inte..Ett bowlingklot väger mer än en fotboll...Ett bowlingklot krossar allt i sin väg..Inkl min ankel.
Jag nästan hör hur det krasar sönder i foten och jag kan inte stö på den.. Jag skrattar dock hysteriskt.. Pontus undrar va fan jag håller på med men skrattar hysteriskt han med . Det gör alla som var med.
Jag somnar gott men vaknar på lördagmorgonen av en stor, bowlingklotsliknande, blågrön fot.
Jag kan inte köra men inser att jag måste nog till en läkare.
En av deltagarna som var med under kvällen jobbade på ett djursjukhus och hade precis gått på sitt helgpass och bad mej komma dit för en röntgen. Hoppas detta e preskiberat nu...
Pappa fick köra mej. Jag vägdes in som en stor St Bernard och röntgades under lite märkliga former. Men inget brutet så jag fick ett godiskex, en klapp på huvudet och kördes hem.
Så var det då dax igen häromdagen.
Jag hade bestämt mej för att sätta in en p-stav. Det är alltså ett preventivmedel i form av en stav, ungefär som en tändsticka, som förs in under huden i underarmen.
Alla som någon gång blivit knipt eller klämd i huden på underarmen vet att det finns få ställen på kroppen som är så extremt smärtsamma som just där. 
Jag läste inte förberedelserna så noga heller...inte alls faktiskt.
När jag kommer dit frågar hon om jag haft embla plåstret på i 2 timmar för att bedöva området?
FUCK!! Varför läste jag inte bara instruktionerna...börjar inse att om jag svarar fel nu så måste jag antingen åka hem igen eller sätta mej i väntrummet i 2 timmer med ett jävla plåster.

Japp, svarar jag.. Det har jag!! ( Hur ont kan den lille staven göra lixom?)
Hon tittar på armen och påpekar att det brukar bli rött på området där plåstret suttit.
Konstigt säger jag, men det har varit på.
Jaja, då så säger sköterskan och lägger mej på britsen och tar fram skalpellen. Jag tittar på den och börjar småsvettas. -Då kör vi säger hon glatt och jag vet inte om jag ska nämna att jag inte har någon bedövning men håller käften.
Skalpellen skär upp ett snitt i min hud och jag kan lätt hantera den smärtan. Det känns som ett snabbt knivhugg men går fort över. HA tänker jag, Det var ju inte så farligt.
Bedövning..Tsssss
Sen ska då den här tändsticksstora staven tryckas in i detta blödande snitt och pressas en halv dm in under huden. MOTHER FUCKING SON OF A BITCH!!**PIIIIP***
Det gör så fruktansvärt ont men jag kan ju inte visa det.  Medan staven trycks in genom vävnader och kött och lämnar ett sårigt, trasigt, blödande sår efter sej känner jag att jag vill lämna detta jordeliv. Jag är klar!! Jag vill inte mer.  Väntar på att blixten ska slå ner i mej, en extrem jordbävning eller att ryssen anfaller. Vad som helst funkar bara vansinnet slutar.
Sen är det över..
Jag tackar glatt för hjälpen och stapplar ut i hissen något omtumlad..
Ser mej i spegeln. Jag är likblek och mår illa.( en BigMac hade suttit nu)
Står med ryggen mot hissdörren och ringer Brian för att hämta honom på skolan. Berättar för honom hur ända in i helvetets alla rövhåls **PIP**ont det gjorde. Vänder mej om och då har tydligen ett par med en liten flicka oxå kommit in i hissen.. Kan man skylla på smärtkoma??
Ångrar mina ordval och tar mej snabbt ur hissen.
Väl hemma googlar jag lite om ingreppet och läser då att embla-plåstret inte alltid är tillräckligt och att man då ger en lokalbedövningsspruta för att bedöva..Hrm...
Vilka mesar..🙈🙋💪























onsdag 4 oktober 2017

Sällskapsresan till Scicilien del 2

Har ni missat del 1 så finns den bland mina inlägg och heter något så otippat som
"Sällskapsresan till Sicilien del 1"
Efter 3 flighter vaknar vi alltså upp i paradiset.
Vi kom fram och somnade i mörker så det är svårt att beskriva synen när vi vaknade.
Solen slog emot oss från en klarblå himmel. Bakom huset var det ett bergigt och ojämnt landskap som bestod av gröna träd och vackra inslag av buskage, färglada blommor och stenar i alla storlekar. Så långt ögat kunde se. Den underbara trädgården bestod av diverse egenodlade frukter. Stora träd med aprikoser och citroner. Vindruvor hängde i klasar i det fina växthuset ihop med olika sorters frukter, oliver och kryddor.  Helena berättar om hur de gör egen olja, egen marmelad av aprikoser och annat gott av vad gården har att erbjuda.
Mitt i allt ihop hittade vi oxå 2 hundar, några katter, 2 grisar och ett gäng hönor.
Vi spenderar dagen i Scicli och på Sampieri beach. På eftermiddagen hänger vi på gårdsplanen med en Gin & Tonic där citronen plockades minuten innan samt en vintunna där man fyllde på glaset efter behov. Magiskt!!
Jag vet inte hur ofta det spelas fotboll på gårdsplanen men med 2 killar i farten blev det iaf så.
Brian & Benja går loss med bollen i den lilla sluttningen ovanför där vi andra sitter & chillar.
Helt plötsligt får Benja en sneträff och skickar in bollen i Aprikosträdet.
Det regnar ner aprikosfrukter som  inte är riktigt mogna ännu. Dem rullar förbi oss där vi sitter och Helena påpekar lite ironiskt ( hoppas jag )
Jaha, där rök årets marmeladskörd!!
Jag ger killarna en blick och dem byter till att klappa katten istället! 
Linnéa börjar klaga på smärta i fötterna. Jag frågade om hon smörjt in sej med sollotion när vi var på stranden. Det hade hon! Men inte fötterna.Jag tittar på hennes fötter:
Tänk er att huden har en färg likt mogna smultron med tusen små bubblor som lixom kokar lite där på huden. På håll ser det ut som om hon har ett par röda morgontofflor på sej.
Helena hämtar medicinlådan och börjar behandla hennes sönderbrända fötter. 
På kvällen kallar ungarna på mej. Kom och titta mamma!!
På väggen kryper en tusenfoting. Hade det bara varit en vanlig tusenfoting hade jag inte brytt mej men jag fylls av fasa när jag ser den. Den är nästan 1 dm lång och 1 cm tjock. Jag dör lite inombords och sover inte en blund på hela natten!!
Dels pga larven som kan strypa mej i sömnen och dels pga de rara små hönorna med en kalkon i spetsen som tydligen övar skönsång från klockan 3 på morgonen.
Vill larven tvunget strypa någon så är det helt okej med mej att den börjar i hönshuset!
På morgonen sitter vi i lugn & ro och käkar frukost. Vi hör att Pontus har vaknat eftersom det helt plötsligt låter som om han river hela toan.
Vi sitter tysta en stund och undrar vad som hände när han efter en stund kommer haltandes ut i köket. Han har lyckats snubbla på toan, bryta tån och dra ner duschdraperi med fäste, lister och stång. Men den Byggar Bob som han är har han lyckats få upp allt igen. Jag skulle inte sätta min lön på att det håller dock.
Helena och Pontus ska med tjejerna på kickboxningsuppvisning medan vi andra stannar hemma i solen.
Dem tar Pontus hyrbil. Jag hade inte klarat att köra på Sicilien. Det finns inga regler inga fartgränser och ingen väjningsplikt. Eller jo det finns det men ALLA SKITER I DET!!
Ett under att inte befolkningen är utrotad för länge sedan.
De ska följa efter "Mister" på hemvägen för att hitta rätt. Han kör som en racerförare utan dess like och bryr sej inte ett dugg om att Pontus har lite svårt att hänga med...sen är Mister borta.. Helena & Pontus ska nu hitta hem själva med varierande reslultat. Det blir lite irriterat och det svärs på både italienska & svenska. Tjejerna i baksätet börjar ifrågasätta när de kommer hem och vart de är! Till slut får Helena nog och utbrister
"FÅR MAN RÖKA I DEN HÄR JÄVLA HYRBILEN"
Det får man inte, vilket inte gör situationen bättre!!
Dagen efter spenderas på Sampieri Beach.
Benja upptäcker ett djur som heter sjöko. En mycket märklig varelse. Den är stor som en apelsin och helt geléaktig. Som en jättelik klump med slime. Kolsvart med ett snigelhuvud med spröt längst ut.
Benja håller den i sina händer och jag påpekar att han ska försiktigt lägga tillbaka den i vattnet igen. Benja går ett par steg och säger 
-Mamma!
-Ja, vad är det svarar jag liggandes i stekhet sol och njuter!
-Sjökon tappade huvudet!
-Okej, gubben det är jättebra...eller vänta lite nu..VA SA DU!! Jag far upp och går fram till honom. I hans händer ligger kroppen från Sjökon kvar och i sanden ligger huvudet.
-VA HÄNDE???
-Jag vet inte mamma, det bara trillade av. Titta mamma, den blöder lila blod.
-Trillade av?? ja jag ser Benja...väldigt fint..kasta ut den i vattnet nu så glömmer vi detta. 
-Växer huvudet tillbaka igen då?
-Ja det e väldigt bra med just sjökor..Att ...huvudet..växer...ut..igen..Vill du ha glass?
Linnéa solar med sina hudlösa fötter i ett par strumpor, killarna leker och lugnet lägger sej.
Pontus är på snäckjakt med tjejerna. 11 åringar studsar fram över stenarna i havskanten som små älvor.
Pontus ska inte vara sämre.. Han är dock  ingen älva och det slutar med att han blödande kommer haltandes..igen..med en stor reva i den andra foten.
Samtidigt har han bränt axlarna. Helena får smörja in honom medan hon muttrar något på italienska..Jag frågade inte vad!!
När vi kommer hem sätter vi oss återigen där ute, Helena tar fram medicinlådan och smörjer Linneas sönderkokta fötter, smörjer Pontus brännskadade rygg, tittar till hans brutna tå samt tvättar och lindar om revan i foten. Jag följer allt med spänning med en GT i ena handen och ett glas rött i den andra.
Vi ska köra till flygplatsen sent på måndag kväll/natt. En resa på ett par timmar minst.
Att köra på Sicilien dagtid är ett rent helvete. Nattetid är det ännu värre.
Det är ju inte så att trafikanterna tar det lugnt när det är mörkt. Åh nej..
De stannar dessutom och parkerar mitt i gatan. Smala gator som inte tillåter möte och alla ska fram först. Ingen gatubelysning och dåliga vägar.
Det värsta var nog när vi skulle köra igenom en lång tunnel och den helt saknade belysning. 
Som att köra rakt in i ett svart hål! Vägskyltarna var även dem obefintliga eller påkörda och sneda vilket gjorde att man inte visste om de pekade åt rätt håll. SPÄNNANDE!!
Nåja, vi kommer fram till flygplatsen och överlever 3 flighter hem. 
Martin är dock genomförkyld och på andra flighten sprängs hans trumhinna. Flygvärdinnan kommer med papper till hans rinnande och blodiga öra. Linnéa som tvingas sitta bredvid honom är skiträdd för hans smittor och spenderar flygningen med en tröja över huvudet!
På Kastrup ska vi hämta ut vårt bagage. Vi är trötta, slitna och vill bara hem.
Benja har dock full energi och vill surfa på bagagebandet. Till slut kommer väskorna. Men först kommer Linneas utdragbara handtag till hennes dragväska åkandes på bandet.
-Är det mitt!! Till min väska?? Va FAAN börjar hon gala..
Sen kommer hennes väska och mycket riktigt så har de knäckt av handtaget i hanteringen. Hon sliter väskan av bandet och skriker
-Jag tänker FAN inte bära väskan..JAG SKA STÄMMA DEM!!!!!!!!!!!!!!
Home sweet home!!