onsdag 23 november 2016

Mordförsök & återuppståndelse!

Min man har en egen golftävling som går i september var år. Efter golfen träffas killarna hos oss och äter tacos. Ifjol ville A låna duschen innan middagen. 
Detta resulterade i att han halkade i duschen, slet ner draperiet och bröt ett par revben.
( Nej, det hade inte med min mat att göra )
Eftersom jag inte känner alla killarna så blandar jag ihop denne kille med en annan, vi kan kalla honom B.
Detta drabbar såklart bara B då jag var gång jag träffar honom frågar hur det är med revbenen och han vänligt men bestämt påpekar att det fortfarande inte var han som halkade i duschen.
I år var alla samlade igen och när B kom in genom dörren var jag såklart där och bad han att inte riva ner draperiet i år igen varpå min man lite morrigt tillrättavisade mej om att det var fel kille igen.
Nåja, dem äter och dricker glatt och allt är bra. När festen är över erbjuder jag mej att köra tre killar hem till Höör varav en av dem är B.
Vi går ut på uppfarten, jag hoppar in i bilen och sprutar spolarvätska på rutan för den är immig.
Lägger i backen och det bumpar till. B har inte kommit in i bilen ännu. Jag kör på honom med bakdörren som är öppen. Han säger ingenting och jag börjar be om ursäkt och frågar varför han inte hoppat in i bilen?
Han svarar att jag sprutade honom i ansiktet med spolarvätskan så han försöker febrilt rensa ögonen från den frätande vätska som bränner i hans ansikte.
Jag blir lite hysteriskt fnittrig och ber om ursäkt för att jag både kört över honom och frätskadat honom. Linnea är oxå med i bilen. Hon sitter  fram och sjunker ner så långt hon kan i sätet.
Hela turen till Höör går åt till att be om ursäkt och när vi är framme frågar jag om det blir bra att jag släpper va honom här?
Han svarar att han är blind och inte ser så noga men att det nog blir bra.
Ironi..kul kille...
Vi kör vidare med 2 killar kvar i baksätet. När jag släpper av nr 2 får jag nog en stroke för precis när han hoppar av så säger jag:
Ja, revbenen i fjol och överkörd i år. Du har det tufft...
Han mummlar något , säger Hejdå och går framför bilen in till sej. Jag följer honom med blicken och säger högt till han som sitter kvar: 
Men, det var ju inte han som halkade eller blev påkörd!!
Nej..... säger han i baksätet...
Jag bryter den pinsamma tystnaden med att fråga vart han vill bli avsläppt!
Han sliter av sej bältet och säger att han kan gå därifrån, säger snabbt hejdå och lämnar bilen.
Jaja, jag kanske gav ett lite galet intryck!
Det gjorde jag även när jag inredde vårt uterum i somras. Jag var väldigt bestämd med att jag ville ha en loungehörna men det skulle kosta så lite som möjligt. Tycker det e kul att använda gamla saker jag har hemma och loppissaker.
Så jag hade tagit 2 st 90 sängar och ställt som ett V i hörnan med två madrasser i. Nu behövde jag bara ett dussin kuddar...eller 2 dussin.
Jag ville ha stora kuddar som ryggstöd. Jag såg en annons på facebook om en som gav bort sina 2 soffor om man hämtade dem snarast. Jag kontaktade honom direkt och sa att vi kommer och hämtar imorgon. Jag drog in både exmaken och maken i att hyra släp och hämta sofforna eftersom jag jobbade. 
Dem slet som djur med de tunga sofforna och lyckades även dra en dörrkarm med sej när dem forcerade ut sofforna till släpet och körde hem sofforna som ställdes i garageporten så länge.
När jag kom hem frågade dem vart jag ville ha sofforna.
Jag svarade att sofforna kunde dem kört till tippen för jag ville bara ha kuddarna men det kunde jag ju inte säga till han med annonsen.
Om blickar kunde döda, skillsmässopapperna var framme från både maken o exet och jag var nära att oxå hamna på tippen...både överkörd och med spolarvätska i nyllet!
Men vi fick en fin lounge :D
På tal om död så gick ordförande i Tjörnarps tennisklubb hastigt bort i somras. Åke Svensson.
Tragiskt. Vi kände honom väl då vi istort sett bodde granne med både honom och tennisbanan.
Iaf så satt jag på jobb några veckor efter hans död när ett konstigt nr ringde. Jag svarade och blev sen knäpptyst.
Ja hej, detta är Åke Svensson från tennisklubben....
Jag tänkte för mej själv, va fan sa han, nej, det kan ju inte vara Åke!?Varför skulle Åke ringa mej..Han är ju DÖD!!
Jaha hej..får jag fram..Han hör på mej att jag låter konstig och frågar om han ska återkomma.
Jag samlar mej... Vem sa du att du var?
Åke Svensson , från Kalmar tennisklubb..
Åhhh va skönt säger jag och berättar historien för honom. Han inser att han ringt fel och hur fel det blev och ber om ursäkt. Vi lägger på.
Jag måste googla nu. Jodå, Åke Svensson i Kalmar tennisförening...Phuuuu.
Om jag börjar påstå att jag blir uppringd av de döda så blir min galenskap ganska svårförklarad.. Nu kan jag ju iaf skylla på min omgivning..som är i livet!!