Ja, jag har ju redan delat med mej av sommarkaoset men det betyder ju inte att det inte finns mer.
Vi..eller Martin bestämde att vi skulle ha något som heter Fiber.
Fattar fortfarande inte vad det är.
Jag håller mej till att det finns i flingor!!
Iaf dök det en dag upp en kille från fiberbolaget..typ..och skulle dra en massa info med mej. Jag förklarade att jag inte var intresserad och att han skulle ta det med min man vid ett annat tillfälle.
Chockerande nog lyssnar inte dessa individer så han började prata om grävningar och ledningar och jag såg bara att hans mun rörde sej och bad om ett mirakel!
DÅ hör vi ett gnisslande, släpand ljud. Säljaren tystnar och vi vänder oss om. Runt hörnan kommer Benja. Han har kedjat fast sitt ena ben vid en jätte båtboj i pilatesboll-storlek.
Han tittar iskallt på säljaren och mej men säger inte ett ljud. Han bara släpar sej fram, halvt haltandes med denna enorma knallröda boj bakom sej som avger ett spökligt gnisslande av kedjan i asfalten. Vi kan inte göra annat än att följa honom med blicken när han långsamt, långsamt släpar sej förbi oss och kämpar sej uppför trappan in i huset. Det blir tyst en stund, säljaren tittar på mej och jag på honom.
- Var det något mer? frågar jag till slut.
-Nej, ha en fortsatt trevlig dag!!
Ett mycket märkligt litet barn som här blev min räddning.
Det märkliga har han efter sin far!! Martin blev i somras totalt besatt av att fånga mullvaden som sabbade gräsmattan. Jag tyckte att det gjorde inte så mycket eftersom man jämnar till högarna med gräsklipparen då o då, men Martin såg rött.
Han köpte fällor och satte morötter i dem. Fällor som small igen vid beröring! Dessa placerades MITT I TRÄDGÅRDEN under BLOMKRUKOR.
Så, trädgården gick från att ha små diskreta jordhögar till att se ut som ett övergivet keramiklager!
Detta uppskattades inte av mej och jag bad han ge upp flera ggr. Han smög ut sena kvällar och gick och tittade om det rörde sej i gräset. Ett smågalet beteende. Han kollade fällorna. Ibland hade mullvaden tagit hela moroten och ibland tagit den, tuggat lite på den och satt tillbaka den igen, utan att fällan smällt igen.
Jag tror att mullvaden satt i buskarna och skrattade hånfullt åt Martin. Det gjorde iaf jag!
Så var det då dax för mej att klippa gräset. Det är inte helt lätt när man måste klippa runt dessa utplacerade krukor. Jag kommer runt hörnan och där står Martin...blick stilla, med en stor jävla spade höjd över sin axlar och tittar på gräset. Han gestikulerar åt mej att vara tyst och flytta mej???
Jag klipper GRÄSET !! Jag surnar till och klipper framsidan. Varenda ggn jag rundar hörnan står han där, blick stilla med höjd spade och tokig blick. "The Shining Jack" kan slänga sej i väggen!!
20 min går och jag ska klippa baksidan och ser att han står kvar. Jag kör mot honom med gräsklipparen och säger vänligt men bestämt att
NU RÄCKER DET!!!!!!!!!!!!!!!!! Du kommer ALDRIG fånga den!!!!!
Jag klipper demonstrativt rakt över stället där mullvaden ska uppehålla sej och påpekar att om inte krukorna är borta om 2 min så gör jag spinkeved av dem med klipparen!!
Martin plockar bort krukorna med en väldigt butter uppsyn och jag klipper klart och sätter mej i bilen och kör o handlar.
När jag kommer tillbaka står Martin på trädecket. Han ser stolt och självsäker ut!!
På trädecket ligger liket av en liten, blodig, supersöt, sammetslen mullvad. Linnea tittar på den och skriker med gråt i rösten att Martin är fan inte riktigt jävla frisk i huvudet!!
(Hon är med i WWF)
Martin berättar med entusiasm om hur han grävde upp den lille jäveln och klapp den med spaden! Not helping!! You lost her.....men grannarna är imponerade om inte annat...
Vi åker upp till mina föräldrar för att titta till pappa som precis opererat ryggen.
När mamma hämtade honom hade han varit på sjukhuset i 1 dag och tyckte att han skulle visa sej duktig genom att röra på sej i korridoren precis som om inget hänt. Mamma ser på när denna galna gubbe, iklädd vit sjukhusrock börjar fibbla med sina kryckor och ska samtidigt få med sej en ställning med dropp och slang samt en påse med dräneringsslang från ryggen. Han hillar in sej, drar loss båda slangarna, det skvätter en röd sörja på garderobsdörrarna, ställningen rasar och mamma lämnar rummet! Han ser ut som...tja, som om en galen Martin med spade misstagit honom för en mullvad!!
Nåja, när vi kommer hem till dem och där är mamma ..lite..morsk.
Hon skulle spänna den lösa kranen i köksvasken och bad pappa hålla den rakt medan hon spände den.
Hon var väldigt noga med att förklara att han måste hålla den stilla när hon spänner så att den inte följer med runt. Hon kröp ner under vasken och spände. Flera ggr frågar hon om den är rak! Det är den..pappa tittar på kranen och själva kranen är mycket riktigt rak!
När hon kravlat sej upp har kranen följt med ett halvt varv mot diskbänken och pappa fattar inte varför hon är sur. Den är ju rak..fast i ett snett läge!!
Han borde nog stannat på sjukhuset!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar