Ikea!

Jag, syrran, mamma och de små barnen var på Ikea en söndag..eftermiddag..efter löning.....
Det var INTE min idé!! Jag har mycket bättre Ikearutin än så för att inse att detta blir kaos med halva Europas befolkning. Jag var klaustrofobisk och hade torgskräck redan i entrén!
Vi tittade in i leklandet där 20 barn skrek, knuffades, lekte, snorade och grät.
Vi frågade barnen om dem verkligen skulle ge sej in här men jo, det skulle dem.
Jag började googla alla luftburna och kontaktspridande sjukdomar och fick en mindre panikattack men jag var utrustad med handsprit så det e nog ingen fara...
Emma och jag är dock skeptiska! 
Emma har dessutom kvällen innan förklarat för lilla Hanna 6 år att om det står diffusa typer utanför skolan och lockar med kattungar eller godis så ska man aldrig gå dit!!
Åh utbrast Hanna, kattungar och godis!! Jag hade gått dit direkt!!  
Nice try!!
Nej man ska ALDRIG gå fram till främlingar hade Emma poängterat.
Sen vänder sej Emma till främlingen i kassan till leklandet och vill lämna in sina barn!!
Tur att 6 åringar inte har koll på dubbelmoralen här!
Jag sätter mej på huk för att ta av Benja, Hanna o Albin skor och jackor samtidigt som Emma skriver in dem hos en tjej i kassan. 
Det är ungar och personal överallt och lite småstimmigt. Jag tittar på ungarna och säger 
- Nu är det jätteviktigt att ni sköter er och lyssnar på fröken..jag reser mej upp och tittar på tjejens namnbricka...Fröken..Nisse!!??  Jag tittar lite högre och inser att det är en kille helt plötsligt.
Fröken Nisse lyssnar ni på!! Fröken Nisse har ingen humor och tittar på mej och säger
- Jag tänker låtsas att jag inte hörde det där!.
Ja hrm..ignorera mej och ta väl hand om våra barn ( inser att jag får hämta ungarna i enliterspåsar i frysen om någon timme )
Emma viker sej av skratt och vi går iväg. Vi undrar varför det alltid blir såhär när vi ska göra någonting. Mamma muttrar något om att hon inte alls är förvånad...
Vi skyller allt på pappa. Han är roten till all galenskap.
När mamma åker till Ikea själv med pappa så placerar hon honom i restaurangen med en portion köttbullar och kvällsposten sen får han sitta där tills hon är klar!
Han kan man inte släppa lös därinne och fan ta gubben om han är borta när hon återvänder och hon måste söka honom i högtalatsystemet! ( true story )
Jag menar, hur ska vi bli normala när vi som små flickor står på bryggan i Tjörnarpssjön under kräftfisket och ser pappa sänka sej med kanot och alla burar.
Han paddlar intensivt trots att kanoten är under vatten. Det enda vi ser är den skäggiga galningen i blå skepparmössa, pipa i munnen och en paddel i näven, sakta sjunka och försvinna...
Mamma, kommer pappa tillbaka?
Eller som på Mallorca när jag var 12 och syrran 9. Pappa ger sej iväg ENSAM i en paddelbåt.
Ja, det tar inte lång tid förrän gubben är borta. Karln har lyckats med konststycket att somna, ute på havet, i stekande sol, i en paddelbåt och drivit iväg.
Vi står återigen på strandkanten och undrar om pappa kommer tillbaka. Mamma muttrar något om att ont krut förgås inte så lätt..
Härliga tider!!
Känns konstigt att skriva mamma!! Vi sa aldrig mamma när vi var små. Vi sa Ingert. Nu säger vi mamma trots att hon avskyr det.. Eller morsan! Det avskyr hon ännu mer.
Jag, Emma och morsan trampar iaf vidare på Ikea och kaoset är värre än på Ullared. 
Mamma tycker att jag ska sätta mej i bilen. Det är ingen dum idé. Fly galenskapen!
Mamma Ingert är sällan själv orsaken till galenskap men hamnar ibland ofrivilligt i skottlinjen. 
När Syrran var tonåring hade hon en pojkvän som hade egen lägenhet. 
Mamma Ingert var där och hjälpte till med en Ikeamöbel såklart. Pojkvännen fyllde år, skulle ha kalas på eftermiddagen och mamma skruvade ihop en tvbänk/bokhylla. 
Mamma ville att allt skulle bli perfekt och störde sej oerhört på en springa som inte gick ihop i kanten. Emmas svärmor tyckte knappt att springan syntes och sa att det var ingenting att bry sej om.
Kalaset började och vi satt där ett glatt gäng och snackade. Svärmor berättar om springan som mamma stört sej på men gästerna ser den inte. Då halvskriker hon till mamma som står framme vid möbeln.
- VISA SPRINGAN INGERT!!!
Jag tror att några satte kaffet i fel hals, mammas hjärta stannade och vad övriga gäster tyckte, det vet jag inte för jag låg på golvet och vred mej i kramp!
Ikea för verkligen samman människor!
Speciellt den gruppen med barn som sprider smittor i leklandet...
Vi hämtar barnen och spritar dem från topp till tå, bränner kläderna och stoppar vitpepparkorn i flabben på dem..Just in case!1
Medan jag sanerar Hanna berättar hon glatt att hon var på kalas igår och att hon skrev kortet själv till Moa som fyllde år.
Duktig tjej säger jag!
Vi lämnar Ikea ( ÄNTLIGEN kan jag sluta andas i en påse! ) och Emma förklarar att hon fick ändra lite på Hannas kort som hon skrivit. Hanna skrev
"Grattis Moa önskar Hanna. HORA"
Så det fick bli ett litet samtal och förklara att HURRA stavas med U och 2 st R och inte h.o.r.a.
Kanske något för Ikeas sortiment!? Födelsedagskortet "Hora"
Nej, kanske inte!!

Sommar 2015 Del 3

Ja, jag har ju redan delat med mej av sommarkaoset men det betyder ju inte att det inte finns mer.
Vi..eller Martin bestämde att vi skulle ha något som heter Fiber. 
Fattar fortfarande inte vad det är.
Jag håller mej till att det finns i flingor!!
Iaf dök det en dag upp en kille från fiberbolaget..typ..och skulle dra en massa info med mej. Jag förklarade att jag inte var intresserad och att han skulle ta det med min man vid ett annat tillfälle.
Chockerande nog lyssnar inte dessa individer så han började prata om grävningar och ledningar och jag såg bara att hans mun rörde sej och bad om ett mirakel!
DÅ hör vi ett gnisslande, släpand ljud. Säljaren tystnar och vi vänder oss om. Runt hörnan kommer Benja. Han har kedjat fast sitt ena ben vid en jätte båtboj i pilatesboll-storlek. 
Han tittar iskallt på säljaren och mej men säger inte ett ljud. Han bara släpar sej fram, halvt haltandes med denna enorma knallröda boj bakom sej som avger ett spökligt gnisslande av kedjan i asfalten. Vi kan inte göra annat än att följa honom med blicken när han långsamt, långsamt släpar sej förbi oss och kämpar sej uppför trappan in i huset. Det blir tyst en stund, säljaren tittar på mej och jag på honom.
- Var det något mer? frågar jag till slut.
-Nej, ha en fortsatt trevlig dag!!
Ett mycket märkligt litet barn som här blev min räddning. 
Det märkliga har han efter sin far!! Martin blev i somras  totalt besatt av att fånga mullvaden som sabbade gräsmattan. Jag tyckte att det gjorde inte så mycket eftersom man jämnar till högarna med gräsklipparen då o då, men Martin såg rött.
Han köpte fällor och satte morötter i dem. Fällor som small igen vid beröring! Dessa placerades MITT I TRÄDGÅRDEN under BLOMKRUKOR.
Så, trädgården gick från att ha små diskreta jordhögar till att se ut som ett övergivet keramiklager!
Detta uppskattades inte av mej och jag bad han ge upp flera ggr. Han smög ut sena kvällar och gick och tittade om det rörde sej i gräset. Ett smågalet beteende. Han kollade fällorna. Ibland hade mullvaden tagit hela moroten och ibland tagit den, tuggat lite på den och satt tillbaka den igen, utan att fällan smällt igen.
Jag tror att mullvaden satt i buskarna och skrattade hånfullt åt Martin. Det gjorde iaf jag!
Så var det då dax för mej att klippa gräset. Det är inte helt lätt när man måste klippa runt dessa utplacerade krukor. Jag kommer runt hörnan och där står Martin...blick stilla, med en stor jävla spade höjd över sin axlar och tittar på gräset. Han gestikulerar åt mej att vara tyst och flytta mej???
Jag klipper GRÄSET !! Jag surnar till och klipper framsidan. Varenda ggn jag rundar hörnan står han där, blick stilla med höjd spade och tokig blick. "The Shining Jack" kan slänga sej i väggen!!
20 min går och jag ska klippa baksidan och ser att han står kvar. Jag kör mot honom med gräsklipparen och säger vänligt men bestämt att
NU RÄCKER DET!!!!!!!!!!!!!!!!! Du kommer ALDRIG fånga den!!!!!
Jag klipper demonstrativt rakt över stället där mullvaden ska uppehålla sej och påpekar att om inte krukorna är borta om 2 min så gör jag spinkeved av dem med klipparen!! 
Martin plockar bort krukorna med en väldigt butter uppsyn och jag klipper klart och sätter mej i bilen och kör o handlar.
När jag kommer tillbaka står Martin på trädecket. Han ser stolt och självsäker ut!!
På trädecket ligger liket av en liten, blodig, supersöt, sammetslen mullvad. Linnea tittar på den och skriker med gråt i rösten att Martin är fan inte riktigt jävla frisk i huvudet!! 
(Hon är med i WWF)
Martin berättar med entusiasm om hur han grävde upp den lille jäveln och klapp den med spaden! Not helping!! You lost her.....men grannarna är imponerade om inte annat...
Vi åker upp till mina föräldrar för att titta till pappa som precis opererat ryggen.
När mamma hämtade honom hade han varit på sjukhuset i 1 dag och tyckte att han skulle visa sej duktig genom att röra på sej i korridoren precis som om inget hänt. Mamma ser på när denna galna gubbe, iklädd vit sjukhusrock börjar fibbla med sina kryckor och ska samtidigt få med sej en ställning med dropp och slang samt en påse med dräneringsslang från ryggen. Han hillar in sej, drar loss båda slangarna, det skvätter en röd sörja på garderobsdörrarna, ställningen rasar och mamma lämnar rummet! Han ser ut som...tja, som om en galen Martin med spade misstagit honom för en mullvad!!
Nåja, när vi kommer hem till dem och där är mamma ..lite..morsk.
Hon skulle spänna den lösa kranen i köksvasken och bad pappa hålla den rakt medan hon spände den.
Hon var väldigt noga med att förklara att han måste hålla den stilla när hon spänner så att den inte följer med runt. Hon kröp ner under vasken och spände. Flera ggr frågar hon om den är rak! Det är den..pappa tittar på kranen och själva kranen är mycket riktigt rak!
När hon kravlat sej upp har kranen följt med ett halvt varv mot diskbänken och pappa fattar inte varför hon är sur. Den är ju rak..fast i ett snett läge!!
Han borde nog stannat på sjukhuset!!