torsdag 9 oktober 2014

Spain!

Malaga will never be the same!
Men det är förhoppningsvis glömt där nu...
Hela familjen plus kusin Björn intar Spanien sommaren 2011.
Inte helt lätt att flyga med en 2,5 årig blöj-terrorist men vi lyckas ta oss ner igen iaf. Vi står och väntar på vårt bagage och alla 3 barnen har invigt sina surfkonster på väskbandet. Det kommer ingenting på bandet men helt plötsligt dyker det upp ett litet difust paket på andra sidan bandet. Folk börjar fnittra lite och peka. Tja. Hur vet man att ens väskor är på väg? Jo, det kommer åkandes ett litet svenskt paket våtservetter på bandet som ingen vill kännas vid!


Sen är det dax att få tag på Taxi. Vi är 6 st så det får bli 2 taxibilar. I tumultet om vem som ska åka var blir det iaf Brian som får åka med Björn. Vi ger oss iväg och efter en stund kickar det där obehaget in när ett barn inte är med i ens egen bil. Jag tittar på taxin som kör framför oss med Björn & Brian. Brian är så liten i baksätet att han inte syns från vår taxi. Paniken kickar in. Jag vet ju att han gick in i taxin men Martin får likväl smsa Björn och be han säga till Brian att vinka. Sen kan mamma slappna av !Martins första suck kom alltså i taxin från flygplatsen.

Hotellet är jättefint och vi delar alla 6 en lägenhet med stor balkong.
Det är riktigt varmt och ungarna leker gärna på balkongen. Det är klinkergolv på balkongen. 
Det blir ganska varmt i solen på ett sånt golv. Väldigt varmt! 
Tur Benja har blöja när han sitter där.
Brian kommer och säger att Benja har bajsat! Ok jag kommer och byter på honom svarar jag.
Brian tittar på mej med världens största leende. Mamma, han har tagit av sej blöjan och bajsat på balkongen!!
Ok, det har han mycket riktigt. En fin hög som ligger och småsteker på det heta golvet.  Morrar något om att jag trodde jag var på semester när jag ligger på alla 4 och skurar balkonggolvet!
Lunchrestaurangen på hotellet var väldigt fin och väldigt O-barnvänlig! Precis bredvid den djupa poolen och med en stor fin prydnadsdamm med lite buddastatyer och en fontän mitt i restaurangen. Ett mecka för vår lille hulligan som inte förstod varför man fick vara i poolen men inte i fontänen. Det är inte helt lätt att jaga en galning i flip flopps, i en damm, med stora stenar på botten samtidigt som vi roar hela stället!!



En dag spenderas i Malaga. En underbart vacker stad. Vi bestämmer oss för att ta en av alla sigtseeingbussarna för att njuta av staden ordentligt. Vi står på hållplatsen och väntar . Det är över 30 grader varmt denna dag. Benja står tyst. Han är illröd i ansiktet och anstränger sej hejvillt för att fylla blöjan till smärtgränsen. Bussen e på ingång. Va gör man? Ja jag gick en bit bort till en häst o vagn o pratade lite med hästen medan Martin fick byta blöja i busskjulet med Benja liggandes på bänken och en lagom mängd människor som publik!
Bussresan varar i 90 min. 90 min uppe på en öppen buss i stekande sol. Svetten rinner av oss. Till slut står Martin inte ut längre. Han drar av sej byxorna som hamnar vid fötterna och sitter i kalsongerna. Det ser mer ut som om det e hans tur att fylla blöjan där i sätet så jag lutar mej lite mot Björn och hoppas övriga passagerare tror att det e han jag hör ihop med!

Minigolf är kul. Men tydligen inte om man heter Brian och är på dåligt humör! Vi andra spelar och har trevligt och retas såklart lite med honom. Vid de sista hålen har han surnat till rejält. Det är hans tur o han svingar för kung och fosterland och får in en klockren träff. Bollen far iväg, studsar mot en stengrotta med ett vattenfall och borrar in sej i benet på en man på banan framför!
Fore! säger jag lite lågt... Vet inte om vi ska låtsas att vi inte var inblandade men det är svårt när 3 barn står och stirrar på mannen med öppna munnar och väntar spänt på om han ska falla ner död eller ej!  Men det gick bra och vi avslutar väldigt fort!

Näst sista dagen är det dax för min efterlängtade båttur ut på havet med chans att se valar. Björn stannar hemma. Jag förstår honom!
2 timmar tur och retur med ett litet stopp i en hamn när vi är halvvägs. Underbart. 
Vi tuffar ut från hamnen. Vi börjar med en familjebild och jag känner både mej iaktagen och hur håret reser sej i nacken utan att förstå varför förrän jag såg bilden efteråt. 
Verkar som Fjant ifrån Trolltyg i tomteskogen har växt upp!! Brrrrrr

Vi byter platser!
Jag står upp och håller mej i relingen. Båten gungar långsamt upp och ner över de stora men låga vågorna. Jag blundar och njuter.  2 härliga timmar i den varma solen och svalkande vinden. INGET kan förstöra detta!
Brian drar mej lite i armen..Mamma, jag mår illa!
Han är vit i ansiktet och sväljer ansträngt.. Linnea kommer gåendes från fören. Mamma!!! Jag vill av ..Jag mår inte bra!!  Jag vill att vi går av NU!!!!
Jag stirrar på dem! Det är INTE sant..RIDÅ!
Jag vänder mej till Martin för lite support. Han sitter på huk mot relingen. Grön i ansiktet!
Resten av båtturen går åt till att klappa Martin på axel, plocka ner Benja från relingen, köpa isglass för att lindra illamåendet hos ungarna, plocka ner Benja från relingen, springa till toan med Brian för att kräkas, plocka ner Benja från relingen, förklara för Linnea vars maginnehåll dansar i halsen att 40 min till hamnen inte är så länge, plocka ner Benja från relingen, placera barnen på olika ställen i båten i tron att det ska lindra lite vilket inte fungerar, torka sagel från Brian, plocka ner Benja från relingen, förklara för Linnea att hon inte kommer att dö samt plocka ner Benja från relingen.
Vi går av halvvägs och båten tuffar iväg. 500 kr åt helvete och vi har ingen aning om vart vi är!
Vi lyckas hitta en busshållplats och en buss för att åka tillbaka.  
Om Steven King någonsin ska skriva en skräckroman om "The Bussdriver" så hade han ett orginal här. Som Schumacher med en dålig dag likt M Douglas i Falling down!
Han kör i 100 knyck. Tar alla kurvor på 2 hjul. När han bromsar skakar det och skramlar under bussen. Martin och barnen är helt övertygade om att vi inte kommer att överleva. 
Mmm, vi kunde suttit på en båt på ett härligt öppet hav just nu, måste jag ju flika in lite syrligt!
Vi står som packade sillar i bussen. 
Man får stå i startgroparna om man över huvud taget ska hinna av under de 3 sekunder han öppnar dörrarna och släpper av/på folk. Tror inte ens att bussen står helt stilla heller under på/av stigning.
Vid en hållplats öppnar han och låter några stiga på. Sen stänger han dörren och börjar köra utan att alla hann på. Vid oss står en flicka och börjar gråta och utanför står resten av hennes familj och viftar galet i panik. 
Människorna på bussen börjar skrika på chaffisen att stanna. Han stannar och mamman kommer springandes och flickan hoppar av igen. Dem tar nästa buss. Klokt val!
Väl hemma möts vi av Björn på hotellet.
- Har ni haft det bra idag?
Om blickar kunde döda hade han avslutat sina dagar där på golvet!
Under veckans gång har vi även fått förklarat för oss att smeknamnet Nono som vi använder på Benja ganska ofta är slang för ordet "kuk" på ett annat språk. 
Så med denna resa dog inte bara min energi, mitt tålamod & min förhoppning om en romantisk kryssning i framtiden utan oxå min sons gulliga smeknam.
Borta bra men hemma bäst!
 

 

 

















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar